http://frapedia.se/wiki/Datalagringsdirektivet

Datalagringsdirektivet


Från FRApedia



Datalagringsdirektivet, "EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om lagring av uppgifter som behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster och om ändring av direktiv 2002/58/EG", är ett direktiv som godkändes av europaparlamentet den 14 december 2005[1] och antogs formellt den 15 mars 2006. Direktivet reglerar internetleverantörers och mobiloperatörers skyldighet att lagra abonnemangsdata. Bland annat gäller det information om vem som har haft en viss IP-adress och när, avsändare och mottagare av SMS och E-mail, information om ringda samtal inklusive platsen där samtalet började och där det slutade mm. Informationen lagras tillsammans med namn och adressuppgifter i mellan 6 och 24 månader.[2] Polen har ansökt om att få lagra data i 15 år.[3]



Direktivet var hårt kritiserad bland annat från näringslivet[2] , inom EU[4] , människorättsorganisationer[5] m.fl. och hade redan röstats ner en gång tidigare men godkändes nu ändå. En orsak till det var att lagen drevs i efterdyningarna av terroristattackerna i London år 2005.[4]


Stefano Rodotà, ordförande i EU:s dataskyddsgrupp, om datalagringsdirektivet:



Systematic and preventive storage of EU citizens communications and related traffic data would undermine the fundamental rights to privacy, data protection, freedom of expression, liberty and presumption of innocence. Could the Information Society still claim to be a democratic society under such circumstances?[6]

Svenska integritetsskyddskommittén:



EG:s direktiv om lagring av trafikuppgifter, och den lagstiftning varigenom direktivet genomförs på nationell nivå, kommer i väsentlig mån att försvaga skyddet för den personliga integriteten på ett sätt som kommer att beröra praktiskt taget alla medborgare.[6]

TCO:s ordförande Sture Nordh[7]



– Självfallet måste terrorism och grov brottslighet bekämpas. Men det är inte rimligt att personer som utnyttjar legitima demokratiska rättigheter får sina telefonsamtal och sms registrerade för polisiära ändamål. Det måste bekämpas stenhårt, anser han. TCO:s jurist Samuel Engblom pekar på att lagringen även kommer att omfatta loggning av trafik till och från utlandet. Hit hör exempelvis kommunikationen med utländska fackföreningar. Frågan är vad som händer när en stat klassar fackligt aktiva som terrorister – och ber svenska myndigheter om loggarna.

Mehmet Kaplan m.fl. (mp) skrev i en motion med titeln "övervakningssamhället":



Miljöpartiet anser att datalagringsdirektivet inte motsvarar ett faktiskt behov. Dagens lagstiftning tillgodoser de behov som finns. Lagringen medför mycket stora kostnader som kommer att drabba konsumenterna. Den vars kommunikation polisen tagit del av kommer inte att få reda på detta i efterhand om personen är oskyldig. Kommer informationen i orätta händer kan den leda till mycket stor skada, exempelvis öppna upp för utpressning m.m. Denna typ av massregistrering av den enskildes förehavanden är ingrepp av oproportionerliga mått i den personliga integriteten. Miljöpartiet motsätter sig skapandet av ett övervakningssamhälle av dessa mått.[8]

Även flera av remissvaren till den svenska utredningen var skeptiska. Tex. så gick Bahnhof ut hårt och sågade kategoriskt hela förslaget medan TeliaSonera var försiktigare och föreslog att bara ett minimum av det datalagringsdirektivet kräver borde genomföras.[9] [10]


 Datalagringsdirektivet i Sverige

I Sverige utreddes införandet av datalagringsdirektivet i SOU 2007:76,[11] Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning. Datalagringsdirektivet skulle införas senast den 15 mars 2009 och beslut skulle fattas i höst men förslaget tycks ligga på is för tillfället. Det betyder också att Sverige kommer att missa EU:s sista deadline för implementering.[12] [13]


Efterspelet

HP har tillverkat ett datorsystem som ska lagra all information som krävs av datalagringsdirektivet. De utvecklar också mjukvara som används för att ge myndigheter möjlighet att söka i databaserna. Systemet heter Dragon, Data retention and guardian online.[14] Även Sony Ericsson utvecklar ett system.[12] En uppskattning är att marknaden för dessa övervakningssystem i Europa uppgår till 1.2 miljarder Euro.[15]


Danmark införde datalagringsdirektivet under 2007. Notan gick på motsvarande en kvarts miljard svenska kronor som abonnenterna fick stå för. Danmark valde att gå längre än vad datalagringsdirektivet kräver.[16] Eftersom Sverige är ett betydligt större land, både vad gäller antalet invånare och geografiskt, så kan man anta att kostnaden blir ännu högre här.



I Tyskland gjordes en undersökning efter införandet av datalagringsdirektivet som tydligt visar att det leder till självcensur. 11% av de tillfrågade uppgav att de undvikit att använda E-mail, telefon eller mobiltelefon i vissa fall och 52% uppgav att de antagligen inte skulle använda telekommunikation för känsliga ärenden.[17]


Den norska advokaten och ledaren för den norska avdelningen av Internationella Juristkommissionen (ICJ), Jon Wessel-Aas, har kritiserat Sverige som han menar bryter mot de mänskliga rättigheterna. I princip all norsk teletrafik går via Sverige och fångas således upp av FRA-lagen och datalagringsdirektivet[18] [19] . Enligt Dagens Nyheter kommer norska avdelningen av ICJ att stämma Sverige i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg[20] .